Glömmer inte tolvåringarna
Kategori: Allmänt
Jag kan inte glömma dom två tolvåriga tjejerna som kom fram efter föreställningen och gav oss en av dom bästa komplimangerna jag fått någonsin i teatersammanhang:
- Var det repeterat?
- Ja, vi följer manus som vi har skrivit.
- För det kändes inte så. Det kändes som om ni verkligen menade det. Förut när jag har varit på teater så har det bara kännts som dom har gjort något som dom bara har repat in. Det blir så tråkigt då. Här kändes det som ni verkligen menade det!
Jag blir tårögd när jag tänker på det. Och på dessa tolvåringa brudar som har förmågan att formulera sig så fantastiskt fint om vår föreställning.
Nu följer ett mycket förvirrat arbete, en ny skrivprocess som vi inte vet var den ska landa. Men tanken är att det ska bli mäktigare, mer, meta, roligt. En jävla bomb.
- Var det repeterat?
- Ja, vi följer manus som vi har skrivit.
- För det kändes inte så. Det kändes som om ni verkligen menade det. Förut när jag har varit på teater så har det bara kännts som dom har gjort något som dom bara har repat in. Det blir så tråkigt då. Här kändes det som ni verkligen menade det!
Jag blir tårögd när jag tänker på det. Och på dessa tolvåringa brudar som har förmågan att formulera sig så fantastiskt fint om vår föreställning.
Nu följer ett mycket förvirrat arbete, en ny skrivprocess som vi inte vet var den ska landa. Men tanken är att det ska bli mäktigare, mer, meta, roligt. En jävla bomb.
//Grete
