Premiären 15 november- Holy shit
Kategori: Allmänt
I torsdags var det premiär. Genrepet på onsdagen var sådär. Lite lamt. Ingen riktig lyssning. Ingen riktig njutning. Men sen, 15 november. Premiär. Vi var nervösa men ändå coola på nåt sätt. Vi visste att det vi hade var bra, rörande, coolt och unikt. Om vi bara fick till lyssningen. Om vi bara hittade perrongkänslan. Om vi bara gav till varandra istället för att fokusera på vår egen prestation.
Manosh gick ut först med sina drömmar. Publiken applåderade och det taggade henne ännu mer. På 8 mars blev Manosh chockad av reaktionerna. Nu njöt hon. Blev bara ännu coolare. Fick ännu mer starquality. Tog sin typ en minut långa paus och bara var. Så jävla intressant, cool och sårbar på samma gång.
Sen kom Iman med sin bomb. Det var första gången hennes text mötte en stor publik. Och det verkade som att den blev precis så som Johanna ville när hon skrev den. Provokativ, en käftsmäll på gränsen till för svårsmält. Vi ville ha det så. Och så blev det. Om någon trodde att vi lever jämställt och jämnlikt så fick den veta hur det egentligen ligger till i torsdags. Och även de som inte tror det är vana att få feminismen serverad på ett vitt medelklassfat. Det var därför Iman gjorde den här texten. Det finns andra brudar som också måste får känna igen sig.
Sen Johanna med sin smarta spökbebistext. Och önskan om att få vara normen nån jävla gång. Och sen kom jag med min hyllning till mamma. Och även om inte hon var där igår så var hon det.
Linnea gav liv till en tjej som satt i publiken och grät när hon gjorde det. Zlatan hade gjort fyra mål dagen innan men i torsdags var det en ung kvinnlig fotbollspelare som var den stora stjärnan. Tack Linnea.
Sen Yelda. Det var en befrielse att få lite humor och kärlek efter den tuffa monlogen som Linnea hade. Och just humor och kärlek är Yelda väldigt bra på. Texten blir så mycket bättre i Yeldas gestalt än när jag skrev den.
Till sist Cisi. Men sin totala närvaro. Sitt lugn och sin kraft avslutade hon vår föreställning. Korset runt halsen och Cisi blev magi. Holy shit.
/Grete
Manosh gick ut först med sina drömmar. Publiken applåderade och det taggade henne ännu mer. På 8 mars blev Manosh chockad av reaktionerna. Nu njöt hon. Blev bara ännu coolare. Fick ännu mer starquality. Tog sin typ en minut långa paus och bara var. Så jävla intressant, cool och sårbar på samma gång.
Sen kom Iman med sin bomb. Det var första gången hennes text mötte en stor publik. Och det verkade som att den blev precis så som Johanna ville när hon skrev den. Provokativ, en käftsmäll på gränsen till för svårsmält. Vi ville ha det så. Och så blev det. Om någon trodde att vi lever jämställt och jämnlikt så fick den veta hur det egentligen ligger till i torsdags. Och även de som inte tror det är vana att få feminismen serverad på ett vitt medelklassfat. Det var därför Iman gjorde den här texten. Det finns andra brudar som också måste får känna igen sig.
Sen Johanna med sin smarta spökbebistext. Och önskan om att få vara normen nån jävla gång. Och sen kom jag med min hyllning till mamma. Och även om inte hon var där igår så var hon det.
Linnea gav liv till en tjej som satt i publiken och grät när hon gjorde det. Zlatan hade gjort fyra mål dagen innan men i torsdags var det en ung kvinnlig fotbollspelare som var den stora stjärnan. Tack Linnea.
Sen Yelda. Det var en befrielse att få lite humor och kärlek efter den tuffa monlogen som Linnea hade. Och just humor och kärlek är Yelda väldigt bra på. Texten blir så mycket bättre i Yeldas gestalt än när jag skrev den.
Till sist Cisi. Men sin totala närvaro. Sitt lugn och sin kraft avslutade hon vår föreställning. Korset runt halsen och Cisi blev magi. Holy shit.
/Grete
